Under alla dessa år som medium och lärare har jag upptäckt är hur lätt det är att fastna i komfortzonen. Vad menar jag med det? Något som håller mig vaken är att möta nya utmaningar i mitt arbete, något som jag aldrig har gjort förut. När jag antar denna utmaning, väcks först rädsla: Kommer jag att klara av detta? En väldigt bra spegel för mig är mina elever, när de får hemläxa och ska arbeta med sådant de aldrig gjort förut. Jag kan höra dem tänka: ”Är detta verkligen genomförbart?” Jag går själv igenom denna process av osäkerhet när jag får en ny utmaning. Ibland frågar jag mig själv: Skulle jag fortfarande kunna göra det jag ber mina elever att göra? Har jag blivit så bekväm att jag har glömt hur det känns att stå vid början av något nytt?

Ja, jag har en hel del erfarenhet och jag har antagit en hel del utmaningar, men om jag tillåter mig själv att stagnera i det jag redan har lärt mig tror jag att jag förlorar min effektivitet; verktygen jag använder i mitt arbete blir slöa. Som lärare och medium är jag i många avseenden bara en kanal för andevärlden, den högre intelligensen. Jag tror därför att jag, liksom vilken hantverkare som helst, behöver uppdatera verktygen jag använder och i vissa avseenden designa om dem, så att de möter andevärldens behov och behovet hos dem jag arbetar med, klienter och elever.

Genom åren har jag antagit utmaningar och vågat bege mig in i outforskade områden. När jag väl befinner mig där, det är då jag hittar nya verktyg och lär mig nya saker. Det är där jag möter mina svagheter, misstagen jag tveklöst kommer att göra och framförallt min rädsla att misslyckas. Det har alltid varit viktigt för mig att ge mig in i det okända, både som medium och människa. Att stanna i en komfort zon ett tag är okej, men om jag stannar kvar där för länge slutar jag att utvecklas.

Ett kapitel i min bok Vägen till Frihet heter Fjärilen. Det handlar om hur andevärlden i en meditation sänder mig en fjäril och lockar ut mig ur det tänkesätt jag befinner mig i och styr in mig på den kreativa vägen igen. Andevärlden har gjort så mot mig många gånger. En ny utmaning kommer alltid när de anser att jag är på väg att bli bekväm.

Då och då måste jag även rannsaka min egen attityd för att upptäcka var jag verkligen står, om det är dags att lämna komfortzonen. Livet har en förmåga att påminna oss när vi börjar stagnera. Jag blir rastlös, kan förlora motivation, mitt sinne är inte lika öppet som det borde vara. I det förflutna har jag vänt mig till andra människor för att de ska lösa problemet åt mig, men till syvende och sist finns svaret inom mig själv. Bekvämlighetsfällan är lätt att fastna i, men det är svårare att ta sig ur den.

Kan du känna igen dig själv i något av det jag skriver? Jag skulle väldigt gärna vilja höra dina tankar om detta.

/Terry Evans

Föregående artikelEn vandring i de gamla mysterierna
Nästa artikelDrömmar
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

12 KOMMENTARER

  1. Känner absolut igen mig själv!
    Men livet själv brukar ge mig en knuff så jag lyckas ta mig upp ur fåtöljen!
    Och det är trots allt bara bra. Men självklart är det enklare att sitta kvar!

  2. Intresserad av att höra om du kan tänka dig att besöka oss i Luleå där vi har möjlighet att få privatkonsultationer. Känner många som är intresserade av att möta
    dig. Eller du kanske kan göra det på distans?
    Tacksam för svar!

  3. Jajamen,här känner jag igen mig…dessvärre.Jag kliver i och ur den,av och till beroende på vad det är jag skall göra eller inte göra.Då jag klivit ur denna komfortzon och med gott resultat gjort saker 9 ggr,den 10:e mindre bra el som ett misslyckande så är det lätt eller ”enklast kan hända” att kliva tillbaks.Det är ju så att det är inte de 9 bra gångerna som ”sätter sig”utan den 10:e som liksom etsar sig fast och gnager.MEN det är bara att ta tyglarna och rida ut stormen och försöka tänka bort det,dra lärdom och ”Go for eleven”.Varför inte vända på det lite och tänka såhär: Jag har inte misslyckats,jag har hittat en eller flera idéer som inte fungerade,haha!. Sedan tror jag att prestation ofta finns med oavsett vad det gäller och det är viktigt att inte jämföra sig med den ena eller andra utan vara JAG och göra saker utifrån de förutsättningar som just jag har(ja,nu låter det klokt här,ojoj!).Ibland då jag kör bil så kommer det ännu över mig min trafikolycka och hur jag fick släppa rädslan för att överhuvud taget köra bil igen.Då det gäller detta med teknik/datorer mm så klev jag ur zonen och gick all in,för jag behövde våga.Men vad hände då…Ooops!! inte bra saker kraschelibang och error,”sparad data”flög iväg och försvann..den är nog fortfarande på flygtur ute i etern och har svårt hitta hem,hihi! Nu tänkte jag skriva: Jag får ta en resa med häxkvasten under påsk så kanske allt hittas,jag vet jag skrev ju nu ändå,Ha det gott Terry och alla andra…2-benta som 4-benta och alla fiskarna//Birgitta

  4. Detta känns igen, de bästa jag har som få en att komma ur komfortzonen är våra hästar, i och med den takt de utvecklas dyker det alltid upp nya saker att ta ställning till, tänka om, lära sig nytt, de är de bästa lärarna som gör man håller sig på alerten.

    • When you are truly responsible for something it does help you leave the comfort zone. Thank you! /Terry Evans

  5. Väldigt bra text. Absolut kan jag känna igen mig i det du har skrivit. Jag har blivit sjukskriven några veckor och jag har frågat mig själv under denna tid om jag sitter i denna situation. Min kropp och mina känslor säger att jag måste stanna upp och landa, men jag kan inte låta bli att fundera på om det bara är min bekvämlighet som säger att jag måste återhämta mig. På något sätt så är det enkelt att gå alla till mötes vad som gäller arbetet, Så enkelt att säga ”jag fixar det” att det blir svårt att fixa något så enkelt som mat åt sig själv före och efter jobb. Eller är min komfortzon att inte ta hand om mig själv? Jag frågar mig fortfarande. Kram Sofi

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn