Globalt befinner vi oss i en situation där vi inte har den kontroll vi är vana vid. Ingen vet just nu hur det här kommer att sluta. För mig är det ett test beträffande vår personliga tro. Tror vi på en högre makt? Det är bara när vi står inför prövningar som vår personliga tro på en högre intelligens sätts på prov.

Människor frågar mig: Vad tror du kommer att hända, Terry? Jag kan inte svara på det, för ansvaret ligger hos mänskligheten i det här fallet: Hur kommer vi att hantera det här, på ett personligt plan och globalt? Det är som i våra privatliv, våra reaktioner och beteenden kommer i slutändan tillbaka till oss. Jag känner inte att någon högre intelligens just nu med klarhet kan förutspå vart det här kommer att föra oss, det är upp till oss. I svåra tider som dessa kommer åsikter alltid att variera, länder försöker att hitta egna lösningar etcetera. Det här viruset har överraskat oss, men ingen kan undvika personligt ansvar.

Jag hör många åsikter om vad regeringen borde ha gjort, men jag tror inte att någon kunde ha förberett sig på det här, och däri har vi vår läxa. När viruset blev känt försökte WHO sprida information och rekommendationer, men just då visste vi inte mycket om det. Faktum är att det nu är här och tills en lösning kan hittas måste vi leva med den här verkligheten, att anklaga andra kommer inte att lösa någonting. Vi måste ha tålamod och inte förvandla det här till en smutskastartävling. En sak är säker, att försöka förgöra någon annan kommer aldrig att gynna vår utveckling som människor.

Andarna som talar till mig ger mig glimtar, men som många välutbildade människor har sagt: Vi måste lära oss av det här och samarbeta. Det har töjt på resurser till gränsen och längre än så. Den globala effekten har varit stor. Det intressanta är att det har visat hur sårbara vi människor är och hur dåligt förberedda vi var, för vi förväntade oss aldrig att något sådant skulle hända, eller gjorde vi det?

Vi skulle kunna falla tillbaka i någon form av dvala och tänka att det aldrig kommer att hända igen, men saker som det här händer igen. Vi kan skratta åt alla profeter som har pratat om svält, översvämningar, sjukdom och krig, men det här sker vart vi än vänder blicken i världen.

I bibeln står det: De ödmjuka ska ärva jorden. Det är ord med stor kraft. Jag drar paralleller till vanliga människor som arbetar med att vårda andra, de som träder fram och gör sitt yttersta för att ta hand om andra. De är de starka, men de ser sig inte som hjältar, det bara ger.

Jag minns refrängen från en gammal låt, som ironiskt nog ofta sjungs på fotbollsmatcher i England: ”Walk on walk on with hope in your heart and you will never be alone.” Lyssna på den låten, jag tycker den är inspirerande. Texten i låten är något jag påminner mig själv om varje dag, att aldrig ge upp hoppet, mina drömmar, min framtid och mitt liv. Detsamma har jag har lärt mig av min vän Ascala.

/Terry Evans

Föregående artikelVad händer när själsgrupper samlas?
Nästa artikelJag är en sjukt snygg politiker
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

10 KOMMENTARER

  1. Tack kära Terry för det du skriver!! Det är lätt att ge upp när man ser hur många människor som blir svårt sjuka och som går bort i denna hemska sjukdom! Det är så sant det du skriver, att människan måste bli mera ödmjuk, vara tacksam för det man har och försöka finnas till för de som behöver det!
    Det värsta är oron för om nåt skulle hända barnen och deras familjer något, men jag försöker hålla tillbaka oron, men det är inte så lätt heller.
    Önskar dig en trevlig Valborg!
    Kram

    • Thank you for your comment. We all need hope. I understand your concern about your children./Terry Evans

  2. Underbar text, vi människor har alltid möjlighet att välja, var och en men framförallt tillsammans.
    Det gäller inte bara dej och mej utan oss alla här på jorden.
    Människorna,djuren och naturen men framförallt Moder jord, det är hon som måste orka bära oss.
    Tror allt har en mening och det ser man nu, för trots alla personliga tragedier för många drabbade så finns omtanken till allt levande omkring oss.
    Corona räddar ju också många liv med att vi har fått en bättre miljö.
    Det är nog så, hit men inte längre.

    • Because of the virus nature has a voice again. Where there were gray skies there are blue skies, so this is a very clear indication on how we abuse nature. Thank you! /Terry Evans

  3. Vilken lektion detta är i tålamod och i ödmjukhet – både på ett personligt plan och för mänskligheten. Vi vill så gärna ha snabba svar, snabba lösningar. Vi är så vana att slippa vänta. Det finns alltid nån som kan ge svar, nån som kan berätta för oss vad detta är och vad som bör göras, svara på frågan när det ska vara över. ”Mamma, mamma! Är vi inte framme snart?” Nu finns det inga såna svar och enligt mig är den mest trovärdige experten den som ödmjukt säger ”jag vet inte”.
    Saliga de ödmjuka, som sagt.
    Kan man kanske se denna nya situation som ett tillfälle där vi tvingas ”växa upp” lite och ta större ansvar för vårt eget liv samtidigt som vi blir bättre på att stötta och hjälpa varandra? Vi är alla i denna situation tillsammans och vi kan inte styra naturens krafter, varken tsunamis, jordbävningar eller nya virus. Vi kan bara hjälpas åt att lära oss hantera dem. Det känns både skrämmande och trösterikt – att behöva släppa på den kontroll jag ändå inte har…

      • Thank YOU, Terry! I always read what you write and it is almost always relevant to me. I listened to that song, by the way, and it was lovely! Garry Marsden has a fantastic voice! A song that keeps popping up in my mind these days is ” Peace like a river” by Paul Simon. There you go – a tip right back at you! Take care!
        /Maria

  4. This heavy darkness some fill our lives Sims never ending..
    I been isolate two months now and it’s very hard to go up,out do things who was simply before..😪

    • I understand how you feel. It is having the same effect on me to some degree, because I also have to isolate myself. There are things taht my wife and I used to do that we no longer can do. It can be very lonely, but our health and other peoples health is the most important thing. I will send you a thought. Thank you! /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn