När en fas i livet når sitt slut känns det som att jag står på en platå och tänker: Vad kommer härnäst? Vad är syftet? För fyra år sen var jag sjuk och det var något som fick mig att stanna upp helt och hållet ett tag. Kort efter det bestämde jag mig för att gifta mig. Många oväntade saker hände samtidigt, vilket på vissa sätt förvandlade mitt liv till en berg-och-dalbana. Det var situationer som jag var tvungen att ta itu med och som inte kunde skjutas upp till ett senare datum. Det var inte alltid lätt, men när jag ser tillbaka på det nu inser jag att det handlade om att bygga en ny grund inom mig själv; min syn på världen, andevärlden och mig själv. Det var som om varenda del av mig plockades isär och togs bort för att de inte längre tjänade mitt syfte som människa och make, eller i arbetet jag gör med andevärlden.

Den här perioden utmanade nästan varenda fiber av min varelse, och än en gång befann jag mig i en situation där jag blev utmanad att säga mig själv sanningen och inte förneka det som behövdes konfronteras och förstås. Jag är inte riktigt där än, men under det här äventyret, som man skulle kunna kalla det, har jag fått en möjlighet att komma till insikt om många nya aspekter av mig själv. En del av det har varit smärtsamt, en del har varit spännande. På det stora hela har det gett mig en större förståelse om mig själv än jag haft tidigare. Dessa nya byggstenar har gett mig en ny grund.

För några dagar sen hade jag ett samtal med elever som varit på kurs här hos oss. Vi pratade om andliga mästare. När jag hör sådana titlar känner jag mig obekväm, för jag anser att alla människor är under ständig utveckling. Det finns inga ”andliga mästare”. Min största utmaning ända sen jag startade min resa som medium för 40 år sen har varit att acceptera det faktum att jag då och då måste tillbaka till skolbänken; varje gång jag lär mig att göra eller förstå något nytt.

”Jag står just nu vid ett vägskäl där saker och ting har börjat hända spontant.

Jag har alltid sagt att vi inte ska söka efter nya möjligheter. Jag står just nu vid ett vägskäl där saker och ting har börjat hända spontant. Människor kontaktar mig med nya idéer och vad de föreslår passar på sätt och vis ihop med mitt pussel. Jag har en känsla av att de kommer att hjälpa mig med mitt syfte i den kommande fasen av mitt liv. Jag har varit tvungen att lära mig att inte vara så impulsiv. Det kan leda till misstag.

För fyra år sen nådde jag en platå och kände mig nöjd med allt, men hör och häpna, min guide Ascala besökte mig och sa:
– Jag har nu tänkt lyfta bördan från dina axlar, för det andevärlden har planerat för dig handlar om att fullgöra det löfte du gav oss, hur du skulle komma att arbeta och tjäna andevärlden.
Jag ville först inte släppa taget om saker och ting, så de var tvungen att ha en lite kamp med mig, men sen insåg jag att en komfortzon bara är bra en kort tid.

Jag kan inte säga att pusslet är färdigt än, men jag känner mig mycket lättare nu och börjar inse vad bördan faktiskt handlade om. Hade jag fortsatt att bära den skulle jag inte ha kunnat gå vidare till nästa fas av mitt liv. Jag har nya saker att göra; skriva (åtminstone två böcker), arbeta mer med forskning. Jag hoppas att jag kan använda mina färdigheter för att lösa vissa mysterier. Jag skulle också vilja ha lite mer tid över för mig själv.

Hur som helst, Jag kommer att hålla er uppdaterade! Kommentera gärna nedan om du kan känna igen dig själv på något vis i det jag skrivit.

Terry Evans

Föregående artikelVisst får vi hjälp från andevärlden
Nästa artikelEtt möte med Ascala
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

5 KOMMENTARER

  1. Thanks for a fascinating read! I recognize within myself a similar calling to do research and write at least two books! The problem is how to get enough time for that. You mentioned having been ill. I have been chronically ill for the past 20 years (Erosive oral lichen planus) but I never have stopped to rest. A month ago, I broke my metatarsal and I have finally been forced to rest. There are things that I have realized about myself during the past month with my foot in a cast. Healing my entire family is something that I have realized is possible only through my own acceptance and forgiveness. Love over fear is key and I am over the process of going from victim to victor because I see the point isn’t that I have to be a winner, just someone who has compassion. That softening has been possible through my illness. Thanks for letting me share. I met you in May with my past HSP coach Susan Rumack and my daughter Elinor. I am going to do all I can to participate in your leadership and intuition course in November!

  2. Vägskäl… våga eller inte…
    Lyssna på andra eller gå efter sin magkänsla.
    Ekonomi…

    Tecknen visar sig tydligt, nyfödda uggleungar framför näsan och ugglefamilj boende på tomten nästan en vecka.

    Stod i valet, då ställdes din kurs in. Skönt, en sekund, någon annan valde.
    Men gnaget i mig lättar inte.
    Har så många frågor, vill hitta dem i mig, men kaoset vinner alltid. Djuren kommer nära, lugnet, men vad vill de säga?
    Mina nära människor – du är för skör!
    Önskar att några pusselbitar föll på plats.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn