Jag tänkte här om dagen, vi oroar oss för så mycket. Ja, naturligtvis är det positivt att visa och känna omsorg. Det är också empatiskt att vara bekymrad över andra människors välmående, till exempel, men det är så lätt hänt att det går över till tvångsmässig oro: Hur kommer det att fungera? Kommer det att ordna sig? Jag har tänkt på stunder när jag har oroat mig över saker och ting och hur det har övergått till stress. I slutändan tar det bara en massa energi, ibland kan det dra ner oss i ett svart hål, som det sen blir svårt att komma upp ur.

Jag inkluderar mig själv också, jag kanske är ett medium, men jag hoppas att jag fortfarande är en människa också.

När jag ser tillbaka på mitt eget liv, kan jag se att mycket av det jag har oroat mig för har varit helt onödigt och bara orsakat stress. Det jag oroade mig för visade sig i slutändan vara riktigt positivt – när jag väl kunde se resultatet eller lösningen. Ibland har det visat sig vara riktigt fördelaktigt både för mig själv och andra. Ascala har många gånger sagt: ”Jag sa att du inte skulle oroa dig, men du lyssnade inte.”

Hur många av er har haft samma insikter om onödig oro, dvs. när du går över gränsen från att bara vara bekymrad till att vara riktigt oroad?

Den positiva effekten för mig är att det får mig att hitta tillbaka till mig själv, och det säger mig att jag som medium och lärare också behöver vara i kontakt med sådana känslor. Ibland upptäcker jag något nytt inom mig själv.

Jag tänkte bara att jag skulle dela det här med er. Jag ser fram emot att få hör era kommentarer!

Plötsligt hör jag dessa ord: Don’t worry, Be happy!

/Terry Evans

Föregående artikelTransformeringen från en stubbe, Del 2
Nästa artikelDet tysta upproret på 1700-talet
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

30 KOMMENTARER

  1. Jag oroar mig mer då jag är i obalans och trött, då känns måstena större än orken. Då jag oroar mig tappar jag minninre guide.

    • When that happens you have the power to take control, so that it does not effect you. Thank you! /Terry Evans

  2. Ojoj,det kände jag igen mig i,jag kan oroa mig för barnen,hur det ska.Och jag blir så stressad till slut.Så då intalar jag mig att det är som det ska,det ordnar sig så sluta oroa dig.Går ju bra ett tag,sen är jag där igen och oroar mig.Men,envis som jag är så ger jag mig inte,jag ska lära mig att släppa oron.För det brukar ju ordna sig i slutänden ändå.

  3. Så sant det du skriver ! Jag är ju en ”sån” som hela tiden oroar mig för barn och deras familjer. Och precis som du säger så tar det så mycket energi så ibland blir man helt slut. Jag bestämmer mig ibland för att nu får jsg sluta så är jsg snart där igen med min oro… som oftast var obefogad!!!!

  4. Ja, oro kan verkligen ”äta upp” en emellanåt. Det handlar väl mycket om tillit också, eller snarare brist på den. Tillit till att vi får hjälp när vi behöver och tillit till att livet arbetar för oss, inte emot.

  5. Precis så, oroat sig i onödan, väldigt ofta, numera försöker jag stanna upp, mediterar istället, BM, och tänker det värsta har redan hänt mig så sluta nu oroa dig för framtiden.
    Änglamamma 170321????

  6. Just det du skriver om nu är och har varit ett stort dilemma för mig. Jag försöker verkligen att ändra mina orostsnkar, men de är stenhårda. Skulle behöva vägledning i just att kunna lyssna till känslan men sen kunna låta den passera. Hur gör man??
    Kram Lena

    • I would advice you to try the Mountain Meditation. You can get it in my webshop. That will help you with guidance. Thank you! /Terry Evans

  7. Har absolut känt oro under lång tid för att livet rinner iväg.vågar inte släppa jobbet p.g.a ekonomin och ägna mig åt healingarbete som jag vet är mitt kall å anledningen till detta liv.men jobbet tar för mycket kraft för att jag ska orka jobba m healingen .oro och frustration ja.

    • If you were connected with yourself properly you would not feel so much worry and exhaustion. I have the feeling you are trying to do too much. Thank you! /TErry Evans

  8. Så sant! Dessutom tar manut olyckor i förtid som kanske inte ens intræffar. Vi skall med vår 4-åriga labrador Boston till Uppsala universitetsdjursjukhus och få domen om han har en obotlig sjukdom eller inte. Oroar mig mycket innan vi ens fått besked
    Kramar

  9. Jag håller med dig i mångt och mycket, men när jag har en dotter med svår infektion som i värsta fall leder till blodförgiftning om inte penecillinet verkar så väntar en operation , som har opererats för lungcancer nyligen operart bort gallblåsan, gjort en svår magoperation, två kejsarsnitt vara av ett prematurbarn i v.27 och har en underbart stöttande man med en njure som nu samma veva fått värk i den njure som finns kvar och skall på läkarbesök imorgon… så det är inte ett dugg konstigt att jag blir stressad och orolig och i nuläget kan jag inte hjälpa till för jag har ett bokat besök till arbetsförmedlingen på torsdag som man inte får missa för då blir jag av med min ”lilla” ersättning och dessutom bor min dotter med familj i Norge.. Åhhh vad livet suger Men kram ändå!

    • One thing you can do is send out a prayer, because the power of prayer can be strong. Thank you! /TErry evans

  10. Min pappa sa alltid… allting ordnar sig till slut, och det är faktiskt så, jag är trygg i det.
    Jag fick slut med en man , ofrivilligt och var jätteledsen väldigt länge. I samband med det flyttade jag.
    På den nya orten träffade jag min ungdoms stora kärlek och har levt ett fint liv med honom i 10 år tills han dog för snart ett år sedan. Då tänkte jag att det var meningen att det skulle bli slut med den andra, så det var ju inget att gråta för.
    Jag tror att vi har vårt öde redan när vi föds, så det är bara att hänga med.
    Kram fina Terry

  11. Kloka ord, Terry. Det får mig att tänka på en äldre släkting till min mamma som gav ett klokt råd en gång. ”Gå inte och oroa dig över saker och ting, kanske det jobbiga inte ens slår in och då har du ju oroat dig i onödan. Om det skulle slå in kan du oroa dig då istället.”

  12. Hej ! Jag oroar mig för männen som slår kvinnor. De slår människor krossar dem. Se på Josefhin Ainbush singers

    • Violence in any form is not a pleasant thing. It often results in tragedy as you have described. Thank you! /Terry Evans

  13. Jag har ofta tänkt på det du skriver om. Men som motvikt har jag haft min mors råd. När jag undrade över hur hon hanterat sin oro över oss barn sade hon ”jag lägger allt i Guds händer”. Idag gör jag samma, när oro börjar äta sig in i mage och hjärta, ber jag om hjälp till det högsta bästa och litar fullt på det. Samtidigt måste vi också inse att vissa saker måste hända, trots att det är tvärt emot det jag önskar. Vi ska göra det vi kan, hjälpa där vi kan, men också acceptera att ibland går planen inte helt vår väg.
    Jag har också märkt en annan sorts oro. Den som kommer när själen vill att jag ska agera, bryta upp o.s.v. men jag inte vågar ta steget. En dissonans mellan andens och kroppens önskningar.

  14. Känner/lever med en ständig oro, som gjort mig allt mer deprimerad , tappat all energi! Men kan inte komma ur det, har sökt hjälp men inget hjälper!

    • Send out a sincere wish for help from your heart. That is where it starts. Then you have to be determined to put an end to the worry. Thank you! /Terry Evans

  15. Ligger mycket i dina tankar Terry. Men jag fick lära mej tidigt att inte oroa mej i onödan utan ta oron när den kom. Jag fick klara mej själv från 14 års ålder och har fått många och mycket hårda smällar i livet. Men hur som helst så har någon funnits vid min sida och styrt mej rätt under livets svåra stunder. Så helt själv har jag inte varit. En trevlig Onsdag önskas.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn