På äldre dar har jag insett att tiden är värdefull och bör användas på ett konstruktivt och respektfullt sätt. Jag har träffat många människor med fantastisk potential inombords, en naturlig, medfödd intelligens, men när denna slumrande resurs uppenbarar sig är de för rädda att ta tillfället i akt. Många skjuter upp det, kommer med ursäkter: Jag har inte tid. Jag är inte redo än.

Jag har upptäckt att det bästa sättet, för min del, är att ha mod att ta möjligheterna och låta det bli en aktiv del av min person. Jag minns en gång när jag som ung gick på en storseans, mediet som hade bokats för kvällen dök inte upp. Trots att jag bara var i början av min mediumutbildning sa ledaren för det spirituella centret, tillika min lärare: ”Terry, du kan gå upp, gör ett försök.” Jag gjorde det, med viss tvekan och bävan.

När jag började förmedla det jag tog emot försvann rädslan. Jag hade kommit in i ett flöde, det fungerade. Från den kvällen insåg jag att enda sättet att få erfarenhet var att komma över rädslan att människor kanske kommer att skratta åt mig eller kritisera mig. Jag kanske gör misstag! Allt detta har hänt mig genom hela mitt liv.

Jag älskar att läsa böcker och förstå ur någon annans synsätt hur andevärlden arbetar. Det är vad som gav mig en grund under min tidiga utveckling. Efter det lärde jag mig genom att göra, utifrån mina egna erfarenheter. Jag kan se tillbaka på hur jag har kastat bort tid för att jag inte ville anta utmaningar som skulle ha gett mig större erfarenhet. I efterhand har jag insett att jag skulle ha kunnat använda min tid till ett bättre syfte.

Det är med stor sorg jag iakttar människor med fantastisk naturlig förmåga som inte antar utmaningen. Jag pratar om de otaliga människor som har en speciell gåva att erbjuda, men som är fast i ett vägskäl inom sig själva, där de konstant avfärdar oväntade möjligheter.

Varje gång jag har blivit kritiserad, gjort ett misstag eller känt att jag inte har gjort ett bra jobb, en sak är säker: Jag är glad att det hände, för det gav mig tillfället att ta mig en titt på mig själv. Och är det inte bättre att försöka, utan att kräva att vi ska nå framgång i allt vi gör? Är inte det poängen med livet?

Jag är så tacksam för var jag befinner mig i livet idag. För att nå framgång behöver du kritiker, du behöver göra misstag och inte kräva av dig själv att allt du gör ska vara 100 % perfekt. Om du kan ge dig själv den friheten, då börjar ditt liv flöda och när du färdas genom livet i din lilla båt, seglandes mot solen, ibland kommer du att ha molniga dagar, ibland kalla dagar och ibland kan solens strålar vara lite för mycket för dig, men sådant är livet.

Jag undrar hur många av er som läser det här känner att det speglar något inom er själva? Har du använt intellektet för att intala dig själv att du inte är redo? Har du låtit rädslan ta över? Har du ångrat det? Jag är intresserad av att höra vad ni har att säga!

Hur gammal du än är, vilken bakgrund eller naturliga gåvor du än har kan rädslan för misslyckande vara något väldigt kraftfullt.

Lycka till på din resa!

/Terry Evans

Föregående artikelFrån telefonkladd till akvarell
Nästa artikelUniversell intelligens – Fakta eller fiktion?
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

30 KOMMENTARER

  1. Jag kämpar fortfarande med att övervinna min rädsla. Eftersom jag alltid har haft en liten ”djävul ” på min axel som talar om för mej hur dålig jag är som människa så måste jag prestera till 100 procent. Jag har lyckats få bort den elaka rösten, och kämpar med min rädsla. Det går framåt men jag tränar fortfarande.
    Tack för dina inlägg och för påminnelsen att utmana mej själv.
    Kram från Carin.

  2. Rädsla är hur jobbigt som helst att bli av med.
    Jag är helt enig i det du skriver och visst tänker jag och månge med mig om jag bara hade gjort det där och inte väntat????????

  3. Terry, skrev du direkt till mig? Skämt och sido, du är en inspiratör och när jag hör dig tala och när jag läser dina ord är det som om de blir sanna för första gången. Vad behöver man göra när man fått sanningen serverad? Agera och göra något åt allt det där som skrämmer, lockar och förvirrar. Jag hoppas jag har modet att följa mitt hjärta, i gråten och skrattet finns min längtan efter något mer. Tack Terry!

  4. Jaha, så dök du upp som ”Gubben i lådan igen”!!!
    Ditt ansikte dyker upp framför mig, flera gånger om dagen och hur irriterande det än är, så vet du att jag är oerhört tacksam för det! Rädd för min egen rädsla precis som du sa och som du också sa… det bromsar ju min egen möjlighet att ta mig framåt! Så rätt i dina ord du skriver… slog mig i hjärtat direkt! Tack Terry för att du finns! Kram

  5. Absolut känner jag igen mig själv! Visst har det funnits många tillfällen i livet där man borde sagt sin mening.
    Men av olika skäl, framförallt feghet, så har man avstått.
    Otroligt att man ska behöva bli 70 år för att fatta att även MIN åsikt räknas!
    Och gör den inte det, so what? Det kan jag leva med!
    Men tydligen har jag ännu mycket kvar att lära. Därför jag blivit så pass gammal kanske! Haha. – Tack för dina insiktsfulla artiklar.

    • It is good to have these feelings too, because sometimes they can help us not to fall into the trap where we take everything for granted. /Terry Evans

  6. Jag har under drygt 20 år av mitt liv tagit den lätta vägen. Hamnade i jobb som inte var nåt för mig. Under hela denna tiden har jag vetat vad jag ville men inte vågat kasta mig ut i det okända. Nu börjar min resa med en utbildning som förhoppningsvis tar mig dit jag vill komma. Jag är väldigt osäker på om jag var redo för detta för tio år sedan utan detta är min rätta tid. Snart kommer jag världen, håll i er!

  7. Du gjorde det igen. Tusen tack igen Terry för djupt träffande ord. Min största rädsla sittet djupt inne i mig själv. Allt är klart. Inredd lokal (gäst stuga) står redo. Det är bara jag själv som som sätter stopp för flödet för att jag är rädd för att inte vara bra nog och för att misslyckas. Försöker mantra mig varje dag att det är bättre att försöka och misslyckas än att undra hur det skulle varit om jag försökte.

  8. Jaaa, Terry, jag har varit rädd att försöka, inte trott på mej själv, och fegt tänkt att ”inte ska väl jag” i hur många olika variationer som helst.
    Jag inser att det är respektlöst att inte tacksamt ta vara på de gåvor just jag har fått.
    Lite sent i livet kanske, 67 år, vill jag nu göra det bästa jag kan.
    Kram Barbro

  9. Många kloka ord som vanligt Terry. ????Jag är en av dom som du pratar om… tyvärr o är fortfarande så. Har många kunskaper mm som jag önskat att jag hade vidareutvecklar, men inte gjort… just pgra att jag inte trott på mig själv. Är så självkritisk. Råden fr mig till andra har alltid varit att… Go for it… Men som sagt när jag kommer till mig själv blir det stop. Har ofta funderat vilken roll /uppgift jag har i detta liv.. Min drivkraft finns där men vågar inte ta plats. Kram Marita ????

    • Now is the time to dare and take the first step. The hardest step of all! Go for it! Go for it! /Terry Evans

    • Don’t stand still any longer. Time is passing you by. Make sure you do not miss the train that will take you to freedom. Thank you! /Terry Evans

  10. Jag har låtit rädslan ta över och jag är mycket arg på mig själv för att jag är så rädd och osäker. MEN jag är också väldigt envis. Jag är bara 33 år men jag vill INTE vänta tills jag blir pensionär med att använda min gåva. Förutom att vara rädd så är jag väldigt hård och dum mot mig själv, men kanske hänger det ihop med rädslan. Tack för påminnelsen, jag ska jobba lite med att sänka ribban.

    • Allow your fear to walk beside you, but show it that it is not allowed to take over. Thank you! /Terry Evans

  11. Ja jag känner igen mig i rädslan. Även om jag inte har ”det” skulle jag ändå vilja gå en kurs på kursgården. Om inte annat för att finna tillbaka in i mig själv. Nu ska bara tanken få gro..
    Tack för dina insiktsfulla och tankeväckande ord!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn