Efter alla dessa år förundrar det mig fortfarande vad en del människor tror att jag kan göra. Det är nästan som om de ser mitt sinne som ett slags arkiv där alla svar finns. Det är helt enkelt inte sant. Mitt jobb inte är att ha svar på allt. Jag kan bara besvara sådant som jag själv har upplevt, men jag försöker att nå så många människor som jag kan.

I mitt eget arbete handlade de första 15 åren om att lära mig och att bygga en grund inom mig själv, något som fungerade för mig. Jag gör mitt bästa för att besvara mina egna frågor och ibland kommentera och dela med mig här på min blogg. Jag försöker att bygga en bro till er, men det jag har att säga faller inte alla i smaken.

Jag försöker hela tiden att informera människor om att vi bär svaren inom oss. Människor vill veta vad jag tycker om framtiden och världen. Jag är medveten om vad som pågår i vår värld. Det är dags för alla människor att ta mer ansvar för vad vi gör mot vår jord och att vara delaktiga i att skapa förändring. Tycker ni inte att det hög tid för mänskligheten att ta eget ansvar? Vi kan alla göra något, vilken typ av mat vi äter, vad vi köper etc. Jag börjar själv bli mer och mer medveten. Vi går igenom en period av förändring och många politiker har också vaknat upp de senaste åren.

Förutsägelser har gjorts om global ekonomi, krig och miljö. Det som har förutspåtts händer omkring oss just nu. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta, men det gläder mig att se att fler och fler människor vaknar upp. Det är inte bara upp till enstaka personer att förändra saker och ting. Vi måste samarbeta!

Vi har alla vår egen unika väg, men är det inte märkligt att vi inte är förmögna att bygga broar mellan oss? Det hela handlar om kommunikation med varandra, att dela med sig och kompromissa. När har vi tänkt lära oss det? Kompromiss är något som vi människor egentligen inte är särskilt intresserade av. Vi vill ha saker och ting på vårt eget sätt.

Jag är säker på att vi kan lära oss att arbeta närmare varandra, men vi är inte riktigt där än. Människor vill att allt ska vara så som de alltid har varit. Det är svårt att acceptera att saker och ting förändras. Det enda sätt saker och ting kan uppnås är genom att skapa en medelväg där människor kan mötas halvvägs.

Prova att lyssna på människor som du inte riktigt förstår eller normalt skulle välja att umgås med, möt dem halvvägs och lyssna noga, med båda öron. Du kommer att upptäcka att det fungerar. Jag minns en banderoll i ett klassrum när jag var liten: ”Vi är alla guds barn, under samma himmel.” Vi är alla jämlika, vi är människor och ingen är bättre än någon annan.

När vi vill ha förändring väntar vi på att någon annan ska göra det. Tänk på vad du skulle kunna göra för att förändra saker, för att bidra till att en bättre värld.

Jag lämnar er med dessa tankar. Det skulle vara mycket intressant att få er feedback. Tack!

/Terry Evans

 

Föregående artikelDen som vågar vinner
Nästa artikelVänskap gör dig rik
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

8 KOMMENTARER

  1. TACK Terry, för ett jättebra inlägg! Jag har själv samma funderingar ganska ofta. Var går gränserna för det egna ansvaret? Det verkar som att vissa människor verkligen saknar känsla för att man faktiskt har ett eget ansvar, för sitt eget liv, sina beslut, miljön, samhället… Ja, allt. Många verkar tycka att andra ska ha svaren på deras frågor, de ska serveras på silverfat, de ska inte behöva ta reda på saker och ting själva. Idag kan man ju finna information hur lätt som helst, via Internet. Varför då inte söka fakta själv och inte förvänta sig att andra ska förse en med det? Det är även viktigt att söka fakta som är sann. Jag upplever ofta att folk mer litar på det som ”skvallras” och framförs från mun till mun istället för att verkligen ta reda på vad som är sant. Jag tycker det är skrämmande. Att nyheter flög från person till person för många år sedan är ju inte så konstigt då det inte fanns samma möjligheter till informationsinhämtning men idag är det ju annorlunda.
    Jag undrar även ibland hur folk tänker vad det gäller det egna ansvaret för sina beslut och sina egna tankar. Vissa personer har en förmåga att lägga över ansvaret för sina egna handlingar och tankar på andra personer och situationer istället för att tänka till och se sin egen del i helheten. Jag upplever det ganska frustrerande. Hur ska man få folk att själva tänka till? Att förstå det egna ansvaret?
    Det kan ju gälla både hur folk beter sig, nedskräpning, miljöansvar, samhälleligt ansvar och liknande. Att förstå att man inte bara har rättigheter utan även skyldigheter.
    Att försöka finna svaren på sina tankar och funderingar inom sig själv verkar vara väldigt svårt för en stor del av mänskligheten. Att förvänta sig att andra ska ha alla svar… Att lägga över ansvar och ofta skuld för sitt eget handlande och sina egna tankar… Jag hoppas att Du kan följa mina tankar i mitt röriga svar till Dig. Jag kände att jag behövde skriva av mig lite, förstår helt och fullt Dina tankar och funderingar i ditt inlägg. Jag har bara så svårt att finna orden för hur jag vill uttrycka mig, det kommer så mycket inom mig som vill ut, ha ha…
    Jag skulle önska att folk tar en paus och tänker till, blickar tillbaka en stund, försöker se på sig själv och sitt eget handlande och sina egna tankar, lite grann som utanför sig själv. Mig själv inkluderat. Jag försöker stanna upp ibland men gör det alltför sällan. Jag behöver träna mer på det, bli mer medveten, men jag försöker. Jag försöker även hitta andligheten i mig själv, jag tycker det är svårt, men jag försöker. Jag försöker höra, se och känna tecken på att jag gör rätt, är på rätt väg, lita på min känsla och intuition.
    Jag vill bara nämna att jag har haft kontakt med en av dina elever som nyligen diplomerats, Nina, från Ludvika. Vi har känt varandra sedan 1980 men inte haft så mycket kontakt fram till 2010, tror jag det var, då vi träffades på våra barns studentexamen. Efter det har vi haft lite mer kontakt. Vi följer varandra på Instagram. Där lade hon ut en gång att hon behövde träna, som en del i utbildningen. JAg skrev till henne att jag gärna ville delta och vi hade ett FaceTimemöte. Där fick jag fin kontakt med henne och hon gav mig fina möten och även viss information, dels sådant som jag kunde relatera till men även sådant som jag ännu inte funnit svar på eller funnit någon förklaring på. Jag tyckte hon var mycket duktig och jag upplevde då, och även nu när jag skriver om det, en stark kärlek och värme. Jag känner mig så glad och tacksam som fått den här chansen till möte.
    Åh, jag har så mycket jag skulle vilja skriva om men jag måste begränsa mig…

    Men Tack igen för ett fint och tänkvärt inlägg som jag hoppas att många tar till sig av.
    Önskar Dig en fin helg
    Med vänliga hälsningar
    Malin

    • Thank you for your article. You have a lot of thoughts! I hope your words are a wake up call for others. I am happy that your meeting with Nina was rewarding. She is a kind person. I trust her. /Terry Evans

  2. Våga och vinna. Visst. Jag var blyg från början, men lärde mig att våga. Visserligen fick jag mycket napp, men vinsten har jag
    inte skördat förrän sent, vid 76 år. Det har inte med jordiska ägodelar att göra. De har jag så det räcker.
    Min nya kärlek är tolv år yngre, nu nybliven pensionär. Efter 1,5 år har vi ännu inte yttrat ett hårt ord till varandra. Vi bara är tillsammans och trivs. Sover tätt tillsammans, arbetar tillsammans i naturen och hjälper varandra där det behövs. Har aldrig tidigare känt sådan frid i ett förhållande. Men den hjälpen vet vi att vi fått ”uppifrån”, säkert för att vi förtjänat det.

    • Thank you for sharing with us. Of course you deserve it, otherwise it would not have happened. I wish you both the best of luck. /Terry Evans

  3. I dag är det så mycket hat som frodas i samhället och inte minst på nätet.
    En ung tjej på 14 år berättar att hon får över 200 hatkommentarer varje dag i sin mobiltelefon varje dag om att hon borde göra världen en tjänst och ta bort sig själv, att hon är ful, dum och en komplett idiot. Vad gör det med en människa som får sådana här saker till sig, inte en gång utan varje dag under sin skolgång. Våra unga orkar inte med denna stress som hat ger och många väljer att ta sitt liv, det är fruktansvärt.
    Jag ser också på debattsidor på nätet att hatet verkligen gör att de med kloka tankar slutar skriva, tystas för att dom till slut inte orkar med alla hemska rent ut sagt grymma personliga påhopp. Varför är de så få människor som griper in och tar tag i sådana här problem? Vill man inte se vad som sker, varför blundar man? Det är lätt att säga att det är missnöjda människor som gör sånt här, människor som inte mår bra trots att det finns en hel del människor som hemskt att säga det mår bra av att ha ett sånt beteende. Är det möjligt? Vart är mänskligheten på väg?
    Jag minns precis som du den där banderollen. Jag försökte säga i ett inlägg tidigare att ingen är bättre än någon annan, svaret kom blixtsnabbt: klart att många är bättre än andra. En del är loosers och dom är dömda att inte få vara med.
    Vi behöver ta hand om planeten vi bor på och vi behöver sannerligen ta hand om oss själva och fundera på hur vi pratar till andra och vad vi säger om andra och sist men inte minst fråga oss själva om det verkligen är ok, tänker att det är där vi måste börja.

    Ha en toppenvecka ♥

    • What you wrote, can we ever achieve this? I believe it will take time, but I will keep hopeful. Thank you! /Terry Evans

  4. Hej Terry!
    Det är lätt att hålla med dig i ditt resonemang om att lyssna in varandra, tänka hållbart, göra egna förändringar mm.
    Men vi behöver vara många som vill samma sak, högljutt!
    Mycket handlar om pengar, profit, makt, högmod och girighet. Få äger mycket och vill inte dela med sig.
    Jorden skövlas, människor svälter, maktgiriga människor tvingar landsmän att lyda. Kvinnor misshandlas, våldtas och ska inte få bestämma över sin framtid eller sina kroppar. Människor far illa på vår planet.
    Visst kan vi skapa vårt eget universum i vår närhet. Men vägen är lång till den gyllene regeln.
    Det är oroligt i vår värld och den är polariserad idag mer än på länge.
    Min upplevelse är att många är frustrerade över olika saker. Och inte ens det går att tänka likadant om. Ska vi betala skatt så att alla i Sverige får likvärdig skola, vård och omsorg?
    Ska alla vara med och bidra till ett värdigt liv för våra gamla?
    Eller ska skatterna sänkas så att hoppet står till det privata näringslivet?
    Jag vet att jag svävar ut i texten men jag tänker att att man måste börja där man står och att just det är det svåra då vi tänker så olika om vad som ska prioriteras och vad vi kan avstå från.
    Jag känner mig ganska liten i detta stora sammanhang.
    Hälsningar
    Karin

    • We can talk about an ideal world, but living in this life is it possible for everybody to have the same ideas? Idealism has to be turned into actions a way of life. Along the way we are each able to play a small part to create change. Look at what has been done throughout history. Change is a process. Thank you! /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn