Det jag skriver om idag handlar om människans bräcklighet, att vi tar så mycket för givet och förväntar oss att det ska vara konstant.

När något i livet når sitt slut eller något hindrar oss från att gå vidare måste vi vända oss inåt och ställa oss själva frågan: Vad är meningen med allt det här? Jag har varit där många gånger, gått in i en ny fas, varit tvungen att släppa taget om sådant som inte längre gynnar mig, tänkandes: Herregud, vad är det som händer!? Vad gör jag nu? Vi kan bli så bekväma med en livssituation att vi blir självbelåtna och inte ser det vi faktiskt har i våra liv. När något tas för givet ignoreras det och vems ansvar är det när det sedan tas ifrån oss?

Vår värld är just nu i kaos. Det är fruktansvärt att inte veta vad man ska göra? Det är tragiskt och oerhört smärtsamt att förlora en älskad person, som du kanske inte ens får en möjlighet att besöka på sjukhuset. Med det sagt, skulle det kunna vara så att syftet med det vi nu går igenom är att lära oss människor att vi tar saker och ting för givna, att vi inte uppskattar det vi har? Till exempel en livsstil, en familj, ett djur etcetera. Jag dömer ingen, men något jag har lärt mig här i livet är att jag är ansvarig när jag tar något för givet. Jag har inte värdesatt eller uppskattat det jag nu har förlorat.

Vad har den här tiden med Covid-19 gjort med mig? Den har påverkat mitt arbete som medium, jag har varit tvungen att hålla mig ganska isolerad. Jag har insett hur mycket jag tagit för givet. Jag har fått en chans att hinna ifatt mig själv och nå nya insikter. Jag har fått vända blicken mot mig själv och förstått att jag måste vara sann mot mig själv oavsett vad som sker i mitt liv. Det här året har varit en riktig ögonöppnare för mig; en tid att lära mig uppskatta och inte fastna i gamla tillvägagångssätt i livet, i arbetet etcetera.

Covid-19 har påverkat allt, men allt det här kommer förhoppningsvis erbjuda mänskligheten en möjlighet att hitta nya vägar framåt, med öppna sinnen. Vi har varit tvungna att lära oss lämna gamla strukturer som inte längre är kompatibla med den här tidsåldern.

Ja, vi kan fastna i att skuldbelägga andra för det som händer i våra liv, men jag hoppas att det här kommer att medföra en ny slags filosofi. Naturligtvis orsakar det här stora svårigheter för miljoner människor och mitt hjärta går ut till dem. För vad det än är värt, den största läxan jag har varit tvungen att lära mig har varit att säga mig själv sanningen och att följa den sanningen. För att förändra min medvetandenivå som medium måste jag släppa mycket som inte längre gynnar mig eller min utveckling.

Jag har inte alla svar, men jag kanske kan beröra dem som är redo att höra det jag har att säga. När mitt sinne är öppet och jag inte begränsas av mina tänkesätt, då finns det hopp för mig, hopp om förändring och om en framtid.

Att vara medveten är en läxa för alla människor; ledare och vanliga människor. Med ett öppet sinne kan vi – förhoppningsvis – skapa en ny ordning som är mer öppensinnad och mindre självisk. När mitt sinne är öppet och jag är i kontakt med mig själv rör jag mig framåt.

/Terry Evans

Föregående artikelHur förverkligar jag mina drömmar?
Nästa artikelFörlåtelse
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

6 KOMMENTARER

  1. Jag har varit med om så mycket i mitt liv,att jag tar ingenting för givet.Livet kan förändras så fort,och inte till det bättre alla gånger.Många dödsfall i cancer har jag varit med om,opererad själv för cancer 2ggr.Sett min ena dotter insjukna i covid-19,men svåra andningsbesvär.Själv jobbar hon på en akutvårds avdelning och räddar liv.Tack och lov gick det bra.Väntan på svaret om min två andra döttrar hade covid-19 var tufft.Själv lever jag nu lika,som före covid-19 ingen skillnad där.Njuter av promenader i naturen och vid havet.Och det ordnar sig nog till slut.men vi ska vara rädda om varandra.Tack för att du delade med dig Terry.

    • Thank you for your text it touched me. I can understand that it must have been a difficult time for you, but I am glad things worked out for you and your children. /Terry Evans

  2. Klok text. Den ger eftertanke.
    Jag ställer frågan till mig själv- är det något jag tar för givet? Vad är jag tacksam för?
    Något jag lärt mig genom livet är att allt är föränderligt. Inte ens livet i sig står stilla.
    Tidigare i livet var det nog ganska mycket jag tog förgivet. Att de som fanns där skulle lyssna på min sorg osv. Att jag kunde fortsätta lägga skulden på andra för att mitt liv såg ut som det gjorde.
    Lyckligtvis förändrades mitt liv, nu behöver jag själv ta ansvar för mitt liv, men jag tar inte förgivet att jag klarar av det. Jag tar inte förgivet att, bara för att jag jobbar med mig själv, att jag är helt och hållet frisk, det vore ju mycket dumt. Däremot kan jag säga att jag är i tillfrisknande.
    Inte livet i sig själv heller tar jag förgivet……utmaningar, förutsättningar och möjligheter ändras konstant. Vi ser ju nu vad som hände….Vi blev begränsade. Vi har givits en möjlighet att tänka efter. Reflektera inåt. Göra sorteringar. Göra andra val. Några har lärt sig, större massan ser inte syftet. Valen får stå för var och en.
    Personligen rör jag mig invärtes där jag gör mera konstruktiva val än tidigare. Saker som jag mött i tankar och känslor har kommit ut i handlingar, och det känns skönt. Jag har blivit friare. Jag har rensat ut i både saker och emotionellt, det är skönt att inte behöva hålla fast vid något, oavsett vad det är. Men jag gjorde ju ett val- att stå öppen i både hjärta och sinne.

    Marie Klintebäck

    • Thank you, Marie. Your words are always so interesting to read, because they come from your heart. /Terry Evans

  3. En fin krönika Terry!

    Det är så lätt att ta livet för givet, att allt ska vara som det alltid varit och är. Inom loppet av en enda sekund kan allt förändras och ställas på ända.

    Covid-19 har verkligen sett till att det blivit kaos i allas vår tillvaro. Många ensamma ställer sig frågan hur dom ska mäkta med en vinter till. Människor är trött och less på denna sjukdom som skördar liv. Man börjar slappna av och menar att det är ingen ide´ och det är lite skrämmande i min värld. De unga menar att det inte är så farligt som det låter utan man lever som vanligt, trängs och umgås.
    Min ena son fick åka in på sjukhuset under den gångna veckan med 40 graders feber, han fick inte komma in förrän covid test gjorts och svar kommit och han upplevde processen det som oerhört jobbigt och hemskt, trånga utrymmen, sjuka människor och personal som svettades under skyddsutrustning och lät som ” aliens” när dom andades i sina masker. Nu hade han inte covid-19 utan en stor infektion men hans ord sitter i: Jag kommer aldrig mer att i dessa pandemitider att gå ut utan munskydd och handskar efter det jag har sett och upplevt.
    Jag minns att min mor från början av pandemin sa, jaha nu kanske vi inte träffas mer innan man dör. Jag svarade, klart vi gör. Nu är det 4 veckor sedan hon fick veta att hon har spridd cancer. Behandling skulle sättas in, något hon valde bort eftersom hon är för svag ( efter 2 tidigare hjärtinfarkter) Hon menar att hon haft ett bra liv och ändå är 82. Jag vill absolut inte dra på henne någon infektion så vi träffas inte, dock pratar vi i telefonen några gånger dagligen. Det är en stor sorg att inte kunna få träffas och krama om alla de mina, föräldrar, barn och barnbarn. Det här med distans har verkligen fått mig att tänka på allas våra situationer, både egna och andra människors.

    Nog tror jag att vi människor ska lära oss av detta och medvetenhet plus insikt är nog en bra början precis som du skriver. Jag tror att något större är på väg att ske, jag får till mig ordet paradigmskifte.

    Ha en underbar vecka ♥

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn