Den senaste tiden har några personer som tidigare varit mina elever gått vidare till andra sidan. Det är med sorg jag tar emot nyheten att en person som jag tyckt om, eller som blivit en vän, har gått vidare. Det är alltid ledsamt att ta farväl, men jag tror att vi kommer att mötas igen en dag.

Jag minns dem som människor som hade modet att gå vidare och börja en ny resa. De mötte sina utmaningar och sin sårbarhet och hittade sitt syfte i livet. Med tiden fick jag höra om deras framgångar och vad de åstadkommit, och ibland om hur de hade stött på besvikelse på sin resa genom livet. Ofta möttes det med värdighet, en värdighet som kom från deras inre styrka.

Under alla de år jag har undervisat har mina elever visat på stort mod, genom det sätt som de har mött sig själva och gått vidare. Att få uppleva det glädjefyllda ögonblick när jag räcker över diplomet till dem tar nästan andan ur mig, att se deras glädjefyllda ansiktsuttryck: “Jag gjorde det; jag var bra nog”.

Var och en av dem har lämnat ett avtryck på min själ. Det har varit inspirerande att se dem utvecklas och hitta en ny livsstil, nästan ett nytt sätt att andas. Ibland har de haft lust att vända om och gå tillbaka till den plats de lämnade, och ibland har de gjort det, men många kunde inspirera sig själva och hitta tillbaka till sin livsväg.

På samma sätt hyllar jag de elever som blivit mina vänner och stöttat min resa. Utan dem vet jag inte var jag hade varit idag. De har gett tillbaka till mig och inspirerat mig. De har uppmuntrat mig genom sina ord och jag har kunnat ge dem detsamma i gengäld.

Jag kan säga samma sak om de vänner som inte direkt har något med mitt mediala arbete att göra. De har alltid funnits där för att stötta eller hjälpa. Det är vänskap. Jag kan räkna mina goda vänner på mina tio fingrar och jag anser mig vara en rik man för det.

Det är också viktigt att minnas de vänner som fortfarande finns i livet. Ibland tar vi dem för givna och plötsligt finns de inte där längre. Det har hänt att jag har gått i den fällan på grund av för mycket arbete, men i och med att jag förändrat min livsstil och flyttat till Frändefors har jag fått mycket tid att tänka på det här och jag skulle vilja säga att jag är en mycket lyckligt lottad man.

Jag vill tacka alla dem som har gått vidare och alla er som fortfarande finns i livet, för allt ni har gett. Tack för alla vackra minnen ni har gett mig. Ni är som värdefulla diamanter som jag för alltid bär med mig. Tack för allt ni har gett mig och det ni har lärt mig. Ingen av er är glömda.

Den här texten handlar bara om att jag insett hur rika vi blir när vi bryr oss om andra människor och kommer nära dem. Jag är inte på väg att gå bort, åtminstone inte förrän jag är 92 eller 93, men jag är inte säker på att världen står ut med mig så länge. Hahaha!

Ta hand om varandra!

/Terry Evans

Föregående artikelUnder samma himmel
Nästa artikelDu har svaren inom dig
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

12 KOMMENTARER

  1. Klarat vi står ut med dig haha!!! När jag sa till mitt barnbarn , som då var mindre att ”Jag är rikast i världen, jag är miljonär flera ggr om” så såg han frågande på mig, jag svarade ” Jag har ju er, min familj, och jag har flera vänner som står mig nära, och därför är jag inte rik på pengar utan på kärlek”… han tyckte farmor var knäpp ha ha!!!!

    • What beautiful words to give to your grandson. He will remember those words one day. Thank you! /Terry Evans

  2. Tack Terry! Alltid lika lärorikt och inspirerande att läsa dina texter.
    Tack för att du finns
    Mvh

  3. Beklagar förlusten av din vän ♥
    I nöden prövas vännen sägas det och nog är det så. När jag blev svårt sjuk i cancer så försvann en hel del av mina vänner. Jag förstår att många inte kan hantera situationen när ens vän blir sjuk och inte vet vad dom ska göra eller säga trots att ord inte alltid är nödvändiga, bara värmen av en hand på axeln.
    Min älskade omhändertagande mor som vårdat i sitt yrke, som alltid funnits vid min sida som min allra närmaste vän och som hjälpt mig i vått och torrt är på väg att lämna detta liv för att gå över till andra sidan. Kanske handlar det om veckor, dagar eller timmar, ingen vet, cancern finns överallt nu och tär på henne, ovissheten tär på oss alla. Det är svårt och hjärtskärande att stå hjälplös i denna situation och ingen får besöka henne på sjukhuset då coronafallen ökar igen. Känslorna är verkligen överallt just nu.
    Mina barndomsvänner som också stått mig nära är redan borta, dock känner jag av dem då och då ♥
    Känner en rikedom att både ha haft och får ha så underbara människor i mitt liv, det är ett mirakel att jag hittills själv fått 26 bonus år efter min cancer. Varje dag, timme och minut är dyrbar för det är en gudagåva ♥

    Ha en härlig vecka ♥ ta hand om dig och de dina ♥

    • What beautiful words you use. Those that you have cared for that have departed will know what you are sending out to them. Thank you for sharing! /Terry Evans

  4. Så fint o varmt du hyllar människor som har passerat dig och även de som finns i din närhet🙏

    • Thank you for your comment! It is always important to remember those that have an important meaning in your life./Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn