Det som motiverar mig mest av allt i livet är att veta att det finns ett slags liv efter döden. Allt jag är grundad på den filosofin. Min tro har förändrats, utvecklats och möjligtvis blivit bättre förstådd allteftersom jag följt min livsväg.

Ibland när jag följer min väg är det som om jag går runt i cirklar utan att komma någon vart, men då och då måste jag återbesöka en oönskad situation för att hitta nyckeln, gå vidare och lämna situationen bakom mig. Du förstår, när jag har färdats genom mitt liv har jag insett att det är själva resan som är min lärare. Andevärlden kan inte finnas där hela tiden och tala om för mig vad jag ska göra eller vilken väg jag ska välja. I de stunder jag har känt mig övergiven och oönskad har jag fått en möjlighet att komma i kontakt med min potential, att lära känna mig själv. Om dessa ögonblick av isolering inte fanns där skulle jag söka efter svar utanför mig själv, inte inombords. Vi kan aldrig bestämma vad som kommer att hända med våra liv i framtiden, men vår livsväg är fortfarande vårt eget ansvar.

Den mest spännande utmaningen är att fortsätta följa den väg jag valt och låta pionjären inom mig hitta den rätta vägen framåt för mig. Det har funnits stunder när min väg har varit som en labyrint; vilken väg ska jag välja? Jag kan bara navigera mig fram en dag i taget och under resans gång måste jag välja, ta risker och framför allt lyssna till mina egna känslors vägledande kraft. Ibland kan jag tänka: Var finns andevärlden nu? Jag behöver deras hjälp. Ja, jag kan uppleva att de inte alltid finns där när jag behöver dem, men det är egentligen bara ett antagande från min sida. Naturligtvis finns de där, de syns eller hörs bara inte. De observerar, alltid redo att visa sig om jag behöver hjälp, uppmuntran, kärlek eller healing. Kan de inte ge mig det själva kommer de att vägleda mig till någon som kan.

”De allra flesta stormar jag möter skapas av mig själv, genom min rädsla eller oärlighet mot mig själv eller andra.”

Ja, naturligtvis gör jag misstag ibland. För mig är misstag enbart en påminnelse om en läroprocess, som ännu inte är färdig. Under livet kommer alltid oväntade stormar och överraskar oss, oavsett om stormen kommer inifrån eller utifrån. För mig är det en avgörande faktor, som kommer att tala om för mig hur utvecklad jag egentligen är. Det är då jag måste ifrågasätta mig själv och mina motiv. Om jag gör det med ärlighet och ett öppet sinne kan jag finna min väg framåt igen. De allra flesta stormar jag möter skapas av mig själv, genom min rädsla eller oärlighet mot mig själv eller andra.

Med var ny utmaning får jag en möjlighet att växa mig starkare och lära mer om mig själv. Utan dessa utmaningar och hjälpen jag fått skulle jag inte vara där jag är idag, varken som medium eller människa

Varje människa är en del av det gudomliga ljuset och det ljuset försöker att leva genom oss alla. Det är vårt eget val.

Jag önskar er alla en underbar påskhelg!

Terry Evans

Föregående artikelEn oväntad hyresgäst
Nästa artikelAptit för lärande
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

2 KOMMENTARER

  1. Tack Terry! Detta var precis vad jag behövde läsa just nu! Tack också för en oförglömlig spontankväll! 🙂
    Glad Påsk till dig och Astrid!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn