Jag tog en riktigt härlig långpromenad igår. Redan på morgonen när jag vaknade fick jag en stark känsla av att jag skulle gå ut och promenera i nysnön. Jag var ute i ungefär 1,5 timma. Omkring mig var allt vitt och så tyst. När jag promenerade lyssnade jag till tystnaden. Det kändes så fridfullt, och samtidigt uppfriskande. När jag gick genom skogen tittade jag upp mot träden i dess vinterskrud och tänkte: Tänk om alla dessa träd var andar som tittade ner på mig från ovan… Andar finns runtomkring oss hela tiden, vi ser dem inte alltid, men de kan se oss.

Det var som om min själ kom till liv. När jag kände den kopplingen förändrades hela min varelse. Jag kände naturen och energin från träden, det var som om de viskade till mig. Väl tillbaka från promenaden tog jag en kopp kaffe med min fru. När vi satt där och pratade med varandra fanns en harmoni och en känsla av samhörighet mellan oss. Skogens väsen tillsammans med snön var en välkommen besökare.

Jag ville bara dela den här vackra känslan med er. Berätta gärna din historia om en magisk upplevelse i vardagen. Jag är nyfiken!

/Terry Evans

Föregående artikelAtt sluta vara ett motsträvigt medium, Del 3
Nästa artikelEn aha-upplevelse
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

21 KOMMENTARER

  1. Jag bor i bergslagen Koppatberg nära skogen känner också kraften från träd, granar fåglar ofta kramar jag trädd och be om mera energi ????
    Mvh Lume

    • The forests of Bergslagen are magical. We are lucky to live in such a place, Lume. Thank you! /Terry Evans

  2. För ett par veckor sen, stod jag vid min massagebänk och gav massage, när kunden och jag konstaterade att jag är mer än redo att starta upp eget företag. Nästan exakt samtidigt var det som om hela behandlingsrummet fylldes med mina hjälpande andar. De var här för att tala om för mig att min mission på jorden inte är klar än.
    Det var en häftig upplevelse

    • Thank you for sharing! So they are confirming that you are on the right path way. Then you know what to do. /Terry Evans

  3. Jag har flera magiska upplevelser men delar ett som innebar att jag valde att komma försent till mitt dåvarande arbete.
    Det var en kall vinterdag och jag var på väg till mitt arbete. Jag åkte förbi en sjö och vid sjön är det många träd.
    Denna vintermorgon var det kallt och strålande solsken. När jag som vanligt kom till sjön var alla träden fulla av rimfrost. Jag bromsade in och stannade bilen för jag ville bara ut, kunde bara inte låta bli.
    Solen sken på rimfrosten och allt glittrade som kristaller. Det var så underbart vackert och jag gick från träd till träd och kände som jag bodde i ett kristallslott. Ljuset från solen som strålade på trädens rimfrost gjorde ett så starkt ljus att det nästan blev bländad.
    Ett underbart minne som jag bär med mig än i dag. Jag fick så mycket energi av upplevelsen och ville igentligen inte åka till arbetet. En annna
    känsla som kom när jag var mitt i min kristalsal var att jag kände mig väldig ung, vilket jag inte var i verkligheten.
    Så Terry, jag kan verkligen förstå och känna din magiska upplevelse ????

    Naturen är magisk när man blir ett med den.

  4. Hej Terry
    Jag pratade med min mor i telefon häromdagen och hon berättade att hon skulle äta potatismos och stekt bratwurst. Då knackade det två gånger i dörren bakom mig…
    Min sambo satt i vardagsrummet, inte nära dörren alls. Jag bara kände närvaron av min far, han älskade bratwurst!!
    Ringde min syster och när jag berättade det så reste sig håren över hela kroppen!! Han var med mig igen!
    Blir så glad när han hälsar på❤️

  5. Hela familjen samlades i köket för att ta en liten fika innan barnen skulle gå och lägga sig. Mitt emot mig slog sig en kvinna, med illade rött hår och blek hud, ner. Jag tittade på barnen, men ingen av dem reagerade på att hon satt där. Jag väntade med att ta till ord. tills dess att barnen lämnat köket.
    Jag visste till en början inte vem hon var, men det klarnade ju längre samtalet pågick.
    Var gång barnen kom ut i köket, tystnade vi båda. Jag vet egentligen inte varför, för orden som sades oss emellan uttalades inte högt. Men av någon anledning kändes det bara så rätt att göra som vi gjorde.
    Samtalet fortsatte långt efter barnen gått och lagt sig och avslutades inte förrän precis innan frun kom hem från att ha jobbat kväll.
    Många frågetecken rätades ut, en hel del insikter kom till mig. Även om tonen var lätt, var innehållet stundtals allvarligt.
    Jag vet inte varför hon kom till mig just denna dag, men jag är väldigt lycklig att hon gjorde det.
    Även om i stort sett allt vi sa till varandra var överensstämmande, fanns där vissa skillnader. Med tanke på att vi kommer från olika tidsåldrar så är det inte så konstigt…
    Det är inte var dag som man har nöjet att ha ett så givande samtal med någon. Lägger man sen till att samtalet var mellan mig själv i detta livet och mig själv i ett tidigare liv, då vet man att man upplevt något magiskt….

  6. Terry.
    Det är precis så jag känner när jag är ute i naturen. Känner mig hemma när jag går/ åker skidor/ cyklar omkring. Upplever alla små väsen/andar som finns runtomkring överallt, i luften, bland träden, i vattnet, under och över snön. Ber om ursäkt om jag stör när jag går omkring, pratar lite med allt som finns där och verkligen suger åt mig omgivningen. Naturen är min tillflyktsort att bara vara i och få lugn i kroppen. Känner mig fri, renad och redo att möta vardagen efteråt.

  7. Man kan säga att jag bor mitt i naturen med skogen och den stora sjön precis runt knuten. Naturen är vardag för mig och den är magisk. Min vardag är magisk. Jag tänker ganska ofta på det i tacksamhet, men tyvärr har jag nog blivit lite blind för det vackra i vardagen efter 10 år här ute; inte minst en grå och till synes trist tisdagseftermiddag som idag, när jag kör på den leriga och tjälskadade skogsvägen hem från jobbet. När jag kommer genom en krök flyger en enorm fågel upp framför bilen och sätter sig 2-3 meter upp i ett träd, fullt synlig. Den var bland de största och vackraste ugglor jag någonsin sett, inklusive på tv och film. Den liknade inte alls de små kattugglor som annars brukar synas och höras här omkring. Vi satt länge och tittade på varandra, ugglan och jag; han med sina genomträngande gula ögon och jag med mina trötta blå. Jag vevade ner fönstret och pratade lite och min vän satt kvar och lät sig inte skrämmas. Det var jag som tillslut fick säga tack och hej då och rulla vidare eftersom sonen i baksätet blev otålig och sugen på semlan i matkassen. Ugglan satt lugnt kvar. Efter lite googling fick jag reda på att det var en lappuggla jag mött, en art som inte alls är vanligt förekommande här i Värmland. Det är vardagsmagi för mig! Det och semlorna jag och barnen åt till fikat.

  8. Hej!
    Jag skulle i mitt fall kalla det för att jag blir religiös av att vara i naturen, det ger mig ro i sinnet. Den sista tiden har jag haft starka känningar av min avlidna mamma som är runt om mig. Vi hade inte den bästa relationen därför önskar jag att hon lugnar sig.

  9. När jag befinner mig i naturen så känns jag det som att jag blir religiös.
    Det här att känna av gäller just nu för mig att min avlidne mamma ofta är sidan om mig. Vi hade inte den bästa relationen så jag vill att hon lugnar sig.
    Jozef

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn