Jag började ge kurser och lära ut under tidigt 80-tal. Genom åren har jag upplevt hur många elever har bråttom och vill att saker och ting ska hända snabbt. När du är i en sådan process och försöker att ta göra allt samtidigt lär du dig ingenting. Du har inte tid att smälta saker och ting, att ta reda på vad det du arbetar med verkligen handlar om. Du ger dig inte tid att gå in på djupet i det du lär dig. Du vill gå vidare till nästa steg och fastnar.

När vi har bråttom är vi ibland drivna av egot och det kan vara självdestruktivt. Vi förlorar tolerans och perspektiv på vad vårt syfte är. Behovet av att ha bråttom dränerar oss. Otålighet kan också leda till att vi börjar stänga av, vårt enda syfte blir att nå målet och få resultat. Många människor kommer faktiskt ingen vart och börjar fråga sig själva: Varför händer det här mig?

Människor nu för tiden har så bråttom att åstadkomma och göra saker och ting. De förlorar kontakten med vad som faktiskt pågår omkring dem. Det enda målet är att uppnå framgång. Jag har också gjort samma misstag ett par gånger i mitt liv, men det arbete jag gör kan inte påskyndas. Jag måste ha tålamod och lyssna till andekontakten.

När jag saktar ner börjar jag uppfatta vad som pågår omkring mig och jag kan se och uppmärksamma sådant jag, på grund av min brådska, inte kunde uppfatta tidigare. Jag kan fortfarande ha en tendens att ha bråttom om jag blir entusiastisk gällande ett projekt eller liknande. Jag måste vara medveten om det. Andevärlden har lärt mig en sak: Den långsamma vägen är den snabbaste.

Jag har också insett att när du går in i saker och ting med tålamod och låter synkroniciteten spela sin roll börjar du se sådant som kommer till dig genom synkronicitetsprocessen och inte på grund av ditt intellekt eller ditt ego. När jag väljer en långsammare takt använder jag inte min energi till fel saker. Jag får en känsla för vad jag bör vara medveten om.

Något annat som är negativt med att ha bråttom är att vi lätt går in i väggen. Hjärnan jobbar snabbare än vad kropp och sinne kan hantera. Vi tappar respekten för oss själva när vi försummar oss själva.

Jag lär mig fortfarande, men jag förstår att insikter och idéer kommer spontant och då vet jag att det är dags att gå vidare. När vi lever livet i hög hastighet stänger vi ute människor och missar ibland värdefull information.

De säger att tålamod är en dygd. Tålamod och konsten att lyssna med hjärtat, inte bara öronen, är grunden för allt lärande. Vi måste ställa oss själva frågan: Varför har jag bråttom? Varför vill jag göra saker och ting så snabbt?

Kanske har du sett tecken som talar om för dig att du bör lära dig att sakta ner, men du vill inte lyssna. Ibland måste vi vänta, även om vi känner att det inte är lägligt. Praktisera det här när du befinner i vardagssituationer där du måste vänta, som i långsamt gående trafik. Då finns det ju inget du kan göra, bara vänta och acceptera det som är.

Låter det här vettigt? Är det något ni känner igen? Kommentera gärna på bloggen.

/Terry Evans

Föregående artikelFörlåtelse
Nästa artikelDen som vågar vinner
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

16 KOMMENTARER

  1. Tack för detta inlägg. Mitt tema just nu.. igen.. kommer tillbaka med jämna mellanrum med olika situationer och händelser. En så viktig del som lätt försvinner i dagens tempo.

    • That is why it is very important to keep in touch with ourselves and what is right for us. Thank you! /Terry Evans

  2. Som tävlingen mellan haren och sköldpaddan, varför går allting mera snabbt??, jag ser hur företagen, som vill få allt högre vinster, med mindre anställda, och därför går många in i väggen idag, förr fanns det statlig forskning, arbetsinstitutet osv, dessa är nedlagda av politiska skäl, de vill inte ta ansvar för sina medarbetare i någon större utsträckning idag, tyvärr., Ha en trevlig helg.

  3. Underbart viktig text. I min mening det helt centrala nu för att inte den växande nyandliga rörelsen ska bli en dagslända eller en massa nya utbrända, besvikna människor.. När samhället rusar behöver vi göra det motsatta. Göra mindre för att uppnå mer. Lyssna inåt och uppåt. Sluta göra upplysning till en prestation. Våga vara i nuet. Acceptera. Vänta in. Det har jag också fått till mig en längre tid från andevärlden. FRID.

  4. Alla andra i närhet tycker att jag har bråttom, eller är snabb. Det är kanske sant, men jag tror att det är ett tempo som jag föddes med. Ibland har jag ett behov av att vara långsam också, sova mycket och vara lat och då blir omgivningen fundersam eftersom jag då inte är som jag brukar vara.

    • Interesting thoughts. I like your honesty! Perhaps you can find a middle place between being in a hurry and lazyness. Thank you! /Terry Evans

  5. Hej Terry, trevligt att läsa din blogg😊. Pressade och offensiva situationer har jag nu satt stopp för. Tydlighet i kommunikationen till den som uppvisar detta beteendet. Jag väljer nu vad jag vill gå med i. Min själ måste vara med mig och inte ”bakom” mig och jag har min frihet att välja🙏Vänligen Pia

  6. DU ÄR HELT FANTASTISK💐tror Inte du har tappat* dej. DU HAR DEN GÅVAN.. MEN MYCKET BRA SKRIVET,,,, ALLT DU GÖR, Du är min favorit… Även min guru-kvinna Violeta Sppngbeeg i Malmö. Stor Kram från lilla mej, MIRRI💛

  7. Hej Terry!
    Att vänta, ha tålamod och ha bråttom, tre svåra områden i min värld. Jag vet att det är bättre att ge sig tid och ha tålamod. Men ibland går det inte att förena känsla och förnuft. Känslan styr…
    Jag var en av deltagarna i Dina elevers seanser i Vänersborg tisdag och onsdag.
    En mäktig upplevelse och omtumlande för mig då jag fick budskap från en av dina elever och Dig. Idag snurrar tankarna och kanske, kanske hittar jag min sanning och väljer när jag vet vad jag ska välja.
    Tack!
    Karin

    • Thank you for coming in here and making a comment and for supporting us last week. I look forward to seeing you again. /Terry Evans

  8. Ja, jag känner igen allt det du skriver. Jag har alltid haft bråttom, allt skulle skett helst igår. Det fick effekten att trådarna hann inte vävas ihop, och jag fick göra om det jag tex hade planerat.
    Jag skulle nå målet och jag ville ha resultat NU. Jag förstörde tjusningen i att vänta och längta. Och ja, jag tappade toleransen.
    Numera är jag mera vilsam i mig själv, och låter tiden ha sin gång. Det där med att trådarna behöver vävas ihop har jag tagit till mig, och att allt behöver få synkad ihop, det är då det blir som det är tänkt. Det är en frid att vila i tiden, och låta allt ha sin gång. Jag slipper stressa, jag slipper känna otåligheten som kräver energi, jag slipper ilskan över att det inte blir som jag tänkt.
    Min bråttomhet var mest, har jag kommit på, till för att prestera, vara duktig…. för vadå? Jag skapade bra resultat och alla var nöjda, tro sjutton att alla chefer jag haft varit nöjd med mig, men jag förlorade mig själv.
    Tålamod för mig idag har blivit mod att tåla 👍

    Marie Klintebäck

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn